Egodöd är inte lösningen på dina problem

Egodöd. För många som närmar sig psykedeliska upplevelser är det ett ord som väcker fascination. Det dyker upp i forum, poddar och retreatbeskrivningar, ofta som något att eftersträva. En slags yttersta upplevelse. Många söker den. Vissa beskriver den som en livsförändrande vändpunkt. Andra känner sig otillräckliga för att de inte upplevt den.

Men vad betyder egodöd egentligen? Vad innebär det att förlora sitt ego? Och vad händer när vi gör det till ett mål, i stället för något som ibland sker som en bieffekt?

I den här texten vill jag utforska lockelsen, men också nyansera bilden. När ett andligt tillstånd blir ett ideal riskerar vi att tappa kontakten med både oss själva och det psykedeliska utforskandets verkliga potential.

Vad menas med egodöd?

Begreppet har rötter i både andliga traditioner och modern psykedelisk kultur. I sin enklaste form beskriver det en upplevelse där gränsen mellan jag och omvärld löses upp. Den vanliga känslan av att vara en separat individ, med tankar, identitet och historia, faller tillfälligt bort. Kvar kan finnas stillhet, närvaro eller en ordlös känsla av samhörighet med allt. För vissa upplevs det som att bli ett med naturen eller något större, som att den inre berättaren tystnar, eller som en paradoxal erfarenhet av att vara både jaglös och djupt levande. För andra kan det kännas skrämmande, som att tappa orienteringen eller försvinna.

När egodöd blir ett mål

I vissa kretsar ses egodöd som en milstolpe, en signal om att man gått djupt eller nått ett högre medvetandetillstånd. Det kan skapa en uttalad eller subtil press att varje resa ska vara maximal och upplösande. Här finns flera fallgropar.

Egot är inte fienden

I psykologin är egot inte något ont. Det är ett system för orientering som hjälper oss att reglera känslor, minnas, förstå andra och sätta gränser. Att dessa strukturer tillfälligt löses upp kan ge viktiga insikter. Men att fastna i motstånd mot egot, eller tro att det måste försvinna för att utveckling ska ske, riskerar att bli destruktivt.

För vissa kan egodöd bli en flykt från det mänskliga: smärta, historia, ansvar, personlighet. Då blir upplevelsen inte läkande, utan snarare en form av dissociation. Vi jagar det sublima för att slippa möta det konkreta som skaver.

En djupt transformerande upplevelse kräver inte att jagkänslan försvinner. Psykedeliska insikter tar många former, och ingen är mer rätt än någon annan.

Jakten som omväg

Längtan efter egodöd kan bli en omväg runt det som faktiskt behöver uppmärksamhet: skam, sorg, rädsla eller kroppsligt lagrad smärta. Att sikta mot ett upplöst tillstånd kan kännas mer lockande än att stanna upp och lyssna på det som är rörigt och sårbart. Verklig läkning innebär ofta motsatsen: att gå inåt, långsamt och med omsorg, tills det som burits länge får plats och kan mjukna. Jakten på en starkare upplevelse kan då fungera som skydd, och i värsta fall skjuta upp det egentliga arbetet.

Om du upplever egodöd

En sådan erfarenhet kan vara djupt meningsfull, men också svår att förstå. Vissa känner förundran, andra tomhet, desorientering eller rädsla, särskilt i efterhand. Ge dig tid att landa. Utforska vad som hände i kroppen, i känslan och i din berättelse om dig själv. Stöd kan behövas, från en vän eller i samtal där det finns utrymme att sortera och integrera.

Egodöd, om den sker, är sällan målet i sig. Snarare en punkt på vägen tillbaka till livet. Det viktiga är inte att ha försvunnit, utan vad du tar med dig tillbaka.

Trippa med nyfikenhet istället för prestation

Det är inget fel i att vara nyfiken på egodöd, men vi kan släppa idén om att den måste uppnås. Att trippa handlar inte om att prestera en upplevelse, utan om att vara varsamt närvarande med det som kommer. Kanske handlar det mindre om att dö från egot och mer om att möta det med ömhet: att se hur det formats, vilka berättelser det bär och hur vi kan skapa lite mer rymd omkring det utan att behöva förinta det.

En person som har mycket bra att säga om mystika upplevelser och psykedelika är professor Pehr Granqvist. Jag kan varmt rekommendera denna intervju, som vi spelade in häromåret.

Vill du prata mer?

Jag möter ofta människor som bär på starka insikter och existentiella frågor efter psykedeliska upplevelser. Känner du igen dig? Hör gärna av dig om du vill ställa frågor eller boka ett första samtal.

Filip Bromberg

Leg. psykolog

Kontakt