Underground-terapeuter: vad du behöver veta

Under de senaste åren har intresset för psykedeliska upplevelser ökat snabbt i Sverige. Samtidigt saknas lagliga möjligheter att få psykedelisk behandling utanför forskningsstudier eller specialistmiljöer. Det gör att vissa personer söker sig till behandlare som i hemlighet erbjuder psykedelisk terapi trots att det är olagligt - så kallad underground-terapi.

Förra veckan publicerade DN en granskning av fenomenet, där både klienter och psykologer berättade om praktiker som sker helt utanför lagens ramar. Studio Ett i P1 följde upp med en intervju med medicinreportern Anna Bratt och professor Per Carlbring. Artiklarna visar med tydlighet hur oreglerad den här världen är, och hur stora skillnaderna kan vara i kompetens, säkerhet och etik.

Jag rekommenderar inte att du går till en underground-terapeut. Samtidigt vet jag att vissa kommer att göra det ändå, och träffar regelbundet klienter med erfarenheter från den världen. Därför är det viktigt att du vet vad du bör fråga om för att minska risken för skada. Målet här är skademinimering, inte uppmuntran.

Nedan följer ett antal frågor som kan hjälpa dig att avgöra om den du träffar arbetar på ett sätt som är så tryggt som möjligt i en otrygg struktur.

1. Vilken utbildning och bakgrund har personen?

Det finns inga krav på legitimation eller psykologisk kompetens i underground-miljöer. Vissa som arbetar där har lång klinisk erfarenhet, andra har ingen alls. Du behöver ta reda på vilken typ av kunskap personen faktiskt lutar sig mot.

Fråga gärna:

• Har du utbildning inom psykologi, psykoterapi, medicin eller liknande?

• Har du erfarenhet av att arbeta med människor i kris eller svåra emotionella tillstånd?

• Har du handledning i ditt arbete?

Om svaret är undvikande eller svepande är det ofta en varningssignal.

2. Vilken erfarenhet har de i att arbeta med psykedeliska tillstånd?

Personlig erfarenhet av psykedelika är inte samma sak som kompetens att stötta andra.

Fråga:

• Vilken specifik träning har du i att guida eller hålla space för psykedeliska upplevelser?

• Har du utbildning i harm reduction, trauma eller krishantering?

• Hur ser din förberedelseprocess ut?

Du letar efter strukturerade och reflekterande svar, snarare än mystik eller flummighet.

3. Hur arbetar de med säkerhet och medicinska risker?

Psykedeliska substanser kan interagera med läkemedel och förvärra psykisk ohälsa. Det kräver att någon faktiskt gör en seriös bedömning.

Fråga:

• Gör du screening? Vilka frågor ingår?

• Känner du till medicinska och psykiatriska kontraindikationer?

• Avråder du ibland personer från att göra sessioner?

En trygg behandlare ska kunna säga nej.

4. Hur förhåller de sig till gränser, etik och makt?

Det här är ett av de mest riskfyllda områdena i underground-miljöer, vilket även DN:s granskning lyfter. Psykedeliska tillstånd gör klienter extra mottagliga för påverkan, och det finns dokumenterade fall av sexuella och emotionella gränsöverskridanden internationellt.

Fråga:

• Hur arbetar du med gränssättning?

• Vilken policy har du för fysisk beröring?

• Hur agerar du om attraktion eller stark dynamik uppstår?

Undvik personer som romantiserar gränslöshet eller antyder att beröring, närhet eller energiutbyte “är en del av processen”.

5. Hur hanterar de överväldigande upplevelser?

Psykedeliska upplevelser kan innebära panik, dissociation, traumaminnnen eller existentiell skräck. Här behövs kompetens, inte intuition.

Fråga:

• Kan du beskriva hur du arbetar om någon blir extremt rädd eller tappar orienteringen?

• Har du erfarenhet av att hantera akuta psykologiska reaktioner?

• Har du rutiner för att tillkalla hjälp om det behövs?

Du vill höra både trygghet och ödmjukhet, inte självsäkerhet utan förankring.

6. Hur ser de på efterarbete och integration?

Fokus i underground-världen ligger ofta på själva sessionen, men integrationen är det som gör förändring möjlig. Utan stöd efteråt ökar risken för förvirring, nedstämdhet och destabilisering.

Fråga:

• Ingår integrationssamtal? Hur många?

• Vad händer om jag mår sämre efteråt?

• Finns återkoppling eller jourmöjlighet?

Ett seriöst svar innehåller struktur. Ett oseriöst svar innehåller “du får höra av dig om det känns rätt”.

7. Hur transparenta är de?

Tilliten i en session byggs inte på ord utan på tydlighet.

Fråga:

• Hur ser en session ut, steg för steg?

• Vilka förväntningar har du på mig?

• Vad kostar det?

• Var sker det, och vilka andra är närvarande?

Dunkelhet är en risk.

8. Vilket stöd finns om något går fel?

I och med att verksamheten är olaglig finns ingen tillsyn. Om något går fel står du i princip ensam.

Fråga:

• Har du kontakt med legitimerade vårdgivare för uppföljning?

• Vilka resurser kan du hjälpa mig att nå efteråt?

• Hur tar du ansvar om du gör en felbedömning?

Brist på plan för detta är en tydlig varningssignal.

9. Hur förhåller de sig till lagen och risker?

En ansvarstagande behandlare bagatelliserar inte riskerna, varken för dig eller för sig själv.

Fråga:

• Hur ser du på den juridiska situationen?

• Vad gör du för att minska risken att jag hamnar i en utsatt position?

Om personen avfärdar riskerna eller pratar om att “systemet ändå är fel”, är det klokt att gå därifrån.

Avslutningsvis

Den underjordiska psykedeliska praktiken i Sverige växer, men är oreglerad, osäker och juridiskt riskabel. DN:s granskning visar att det finns behandlare med goda intentioner, men också brist på transparens, gränser och ansvar. Om du ändå väljer att gå den vägen behöver du ställa tydliga frågor om kompetens, etik, säkerhet och ansvar. En trygg behandlare välkomnar dina frågor. En otrygg behandlare gör det inte.

Samtidigt är det viktigt att du inte står ensam i processen. Även om det inte finns lagliga möjligheter till psykedelisk behandling i Sverige finns det legitimerade psykologer och psykoterapeuter som arbetar med integration och skademinimering. Det kan ge ett tryggare ramverk, oavsett om du redan har haft en psykedelisk upplevelse eller funderar på att ta ett steg du känner dig osäker inför. Att ha någon att prata med, som förstår både psykologi och de komplexa reaktioner som kan väckas, kan göra stor skillnad för hur du landar och tar hand om dig själv.

Jag arbetar själv med detta i min kliniska verksamhet. Om du vill ha stöd i att förstå, integrera eller navigera psykedeliska upplevelser går det bra att höra av dig. Det viktigaste är att du får hjälp på ett sätt som känns tryggt, lagligt och professionellt.

Filip Bromberg

Leg. psykolog

Kontakt

Risker med psykedelika och hur du minskar dem

Psykedeliska substanser kan öppna för kontakt, insikt, kreativitet och stillhet. De öppnar också för sårbarhet. När vardagens ramar kliver åt sidan och tid, självkänsla och verklighetskänsla förändras blir kontexten avgörande. Vem du är, hur du mår, var du befinner dig och vilka som är nära påverkar upplevelsen mer än många tror.

I guidade eller ceremoniella sammanhang finns ofta tydliga ramar, intention och emotionellt stöd. Samtidigt är det vanligt att närma sig psykedelika i informella miljöer: hemma, i naturen, på festival, med vänner eller på egen hand. Det kan bli vackert. Det kan också bli svårt. Den här texten vänder sig till dig som planerar att trippa utanför en professionell kontext och går igenom sex återkommande risker jag ser i mitt arbete, samt hur du kan minska dem.

Obs! Denna text syftar till skadereducering och är inte en uppmaning att använda illegala substanser. Avstå vid medicinska riskfaktorer och följ alltid lagar och vårdråd.

1. Substans och dos: när antaganden blir farliga

Många svåra upplevelser handlar inte om substansen i sig utan om oklarheter kring vad som tas och i vilken styrka. LSD på blotter kan ibland vara något helt annat. Psilocybinsvampar varierar i potens. Ibland är dosen helt enkelt för hög. Minska risken genom att använda testkit när det är möjligt, välja en låg ingångsdos och hellre lämna utrymme för att gå djupare vid ett annat tillfälle än att hamna i timmar av panik.

2. Psykisk sårbarhet: förstärkning av det som redan finns

Psykedelika förstärker ofta det vi bär på. Vid egen eller familjär sårbarhet för psykos, bipolär sjukdom eller svår depression ökar risken att tappa fotfästet. Var ärlig med ditt mående. Pausa om du är i kris, stark stress eller obalans. Gå inte ensam om du har riskfaktorer, och överväg att avstå helt. Självrespekt kan betyda att låta bli.

3. Kropp och omdöme: desorientering kan skada

Perceptionen kan förändras kraftigt. Fallolyckor, trafik och desorientering i mörker är verkliga risker. Välj en plats där du inte kan skada dig fysiskt, plocka undan vassa föremål, stäng balkongdörrar och undvik närhet till vatten och stup. Ha helst en nykter, trygg person i närheten som ser till att miljön förblir säker.

4. Överväldigande intensitet: när det blir för mycket

Det som kallas bad trip är ofta inte att något är fel utan att det är för mycket. Rädsla, skuld eller skräck kan växa snabbt. Ge dig själv tillåtelse att reglera. Du måste inte gå rakt in i svårigheten. Byt musik, justera belysning, fokusera på andningen eller något konkret i rummet, håll en hand om det känns hjälpsamt. Psykedeliska upplevelser är inte prov.

5. Trauma som väcks: oväntad styrka

Gamla minnen och känslor kan komma upp med stor kraft. Om något tungt väcks, planera för emotionellt stöd även efteråt. Berätta i förväg för någon du litar på, be om att de finns tillgängliga dagarna efter. Skriv ned det som hänt, prata om det, och sök samtalshjälp vid behov. Du behöver inte bära det ensam.

6. Bristande integration: trådarna blir hängande

Efter en stark upplevelse är tomhet, vilsenhet eller existentiell omskakning vanligt. Integration är processen där upplevelsen vävs in i livet. Avsätt tid utan krav, rör på kroppen, skriv, tala med någon som kan lyssna. Om något fortsätter skava, ta det på allvar. Stöd finns att få.

Praktiska sätt att öka tryggheten

En lugn, förutsägbar miljö gör stor skillnad. Förbered vatten, lätt mat, filtar och en bekväm viloplats. Stäng av notiser och minimera störningar. Bestäm i förväg vad som är okej och inte. Om du kan, ha en nykter stödperson närvarande. En trygg tripsitter som förstår sin roll att hålla ramar och spegla lugn kan göra upplevelsen både säkrare och mer meningsfull. Jag erbjuder ibland förberedande samtal där både du och den tilltänkta sittern deltar, för att ni ska vara samspelta inför dagen.

Ytterligare resurser

Om du är ny inför psykedeliska upplevelser rekommenderar jag varmt kursen Riding the Wave: Principles of Psychedelic Harm Reduction från Psychedelic Support. Integrationscirklar kan vara ett värdefullt komplement, både för stöd och gemenskap. Psykedeliska Sällskapet arrangerar regelbundet träffar, även online.

Att ta psykedelika i informella sammanhang kräver omsorg och tydliga ramar. Med förberedelse, stöd och efterarbete ökar chansen att det som öppnas faktiskt får landa och bli till något bärande i vardagen. Vill du prata om din situation, få hjälp att förbereda eller arbeta med integration efteråt är du välkommen att höra av dig.

Filip Bromberg

Leg. psykolog

Kontakt