Underground-terapeuter: vad du behöver veta
Underground-terapi växer i Sverige, men är oreglerad och riskfylld. Här får du en harm-reduktiv guide till vilka frågor du bör ställa, vad DN:s granskning visar och hur du kan söka tryggt stöd hos legitimerad vårdpersonal som arbetar med integration och skademinimering.
Under de senaste åren har intresset för psykedeliska upplevelser ökat snabbt i Sverige. Samtidigt saknas lagliga möjligheter att få psykedelisk behandling utanför forskningsstudier eller specialistmiljöer. Det gör att vissa personer söker sig till behandlare som i hemlighet erbjuder psykedelisk terapi trots att det är olagligt - så kallad underground-terapi.
Förra veckan publicerade DN en granskning av fenomenet, där både klienter och psykologer berättade om praktiker som sker helt utanför lagens ramar. Studio Ett i P1 följde upp med en intervju med medicinreportern Anna Bratt och professor Per Carlbring. Artiklarna visar med tydlighet hur oreglerad den här världen är, och hur stora skillnaderna kan vara i kompetens, säkerhet och etik.
Jag rekommenderar inte att du går till en underground-terapeut. Samtidigt vet jag att vissa kommer att göra det ändå, och träffar regelbundet klienter med erfarenheter från den världen. Därför är det viktigt att du vet vad du bör fråga om för att minska risken för skada. Målet här är skademinimering, inte uppmuntran.
Nedan följer ett antal frågor som kan hjälpa dig att avgöra om den du träffar arbetar på ett sätt som är så tryggt som möjligt i en otrygg struktur.
1. Vilken utbildning och bakgrund har personen?
Det finns inga krav på legitimation eller psykologisk kompetens i underground-miljöer. Vissa som arbetar där har lång klinisk erfarenhet, andra har ingen alls. Du behöver ta reda på vilken typ av kunskap personen faktiskt lutar sig mot.
Fråga gärna:
Har du utbildning inom psykologi, psykoterapi, medicin eller liknande?
Har du erfarenhet av att arbeta med människor i kris eller svåra emotionella tillstånd?
Har du handledning i ditt arbete?
Om svaret är undvikande eller svepande är det ofta en varningssignal.
2. Vilken erfarenhet har de i att arbeta med psykedeliska tillstånd?
Personlig erfarenhet av psykedelika är inte samma sak som kompetens att stötta andra.
Fråga:
Vilken specifik träning har du i att guida eller hålla space för psykedeliska upplevelser?
Har du utbildning i harm reduction, trauma eller krishantering?
Hur ser din förberedelseprocess ut?
Du letar efter strukturerade och reflekterande svar, snarare än mystik eller flummighet.
3. Hur arbetar de med säkerhet och medicinska risker?
Psykedeliska substanser kan interagera med läkemedel och förvärra psykisk ohälsa. Det kräver att någon faktiskt gör en seriös bedömning.
Fråga:
Gör du screening? Vilka frågor ingår?
Känner du till medicinska och psykiatriska kontraindikationer?
Avråder du ibland personer från att göra sessioner?
En trygg behandlare ska kunna säga nej.
4. Hur förhåller de sig till gränser, etik och makt?
Det här är ett av de mest riskfyllda områdena i underground-miljöer, vilket även DN:s granskning lyfter. Psykedeliska tillstånd gör klienter extra mottagliga för påverkan, och det finns dokumenterade fall av sexuella och emotionella gränsöverskridanden internationellt.
Fråga:
Hur arbetar du med gränssättning?
Vilken policy har du för fysisk beröring?
Hur agerar du om attraktion eller stark dynamik uppstår?
Undvik personer som romantiserar gränslöshet eller antyder att beröring, närhet eller energiutbyte “är en del av processen”.
5. Hur hanterar de överväldigande upplevelser?
Psykedeliska upplevelser kan innebära panik, dissociation, traumaminnnen eller existentiell skräck. Här behövs kompetens, inte intuition.
Fråga:
Kan du beskriva hur du arbetar om någon blir extremt rädd eller tappar orienteringen?
Har du erfarenhet av att hantera akuta psykologiska reaktioner?
Har du rutiner för att tillkalla hjälp om det behövs?
Du vill höra både trygghet och ödmjukhet, inte självsäkerhet utan förankring.
6. Hur ser de på efterarbete och integration?
Fokus i underground-världen ligger ofta på själva sessionen, men integrationen är det som gör förändring möjlig. Utan stöd efteråt ökar risken för förvirring, nedstämdhet och destabilisering.
Fråga:
Ingår integrationssamtal? Hur många?
Vad händer om jag mår sämre efteråt?
Finns återkoppling eller jourmöjlighet?
Ett seriöst svar innehåller struktur. Ett oseriöst svar innehåller “du får höra av dig om det känns rätt”.
7. Hur transparenta är de?
Tilliten i en session byggs inte på ord utan på tydlighet.
Fråga:
Hur ser en session ut, steg för steg?
Vilka förväntningar har du på mig?
Vad kostar det?
Var sker det, och vilka andra är närvarande?
Dunkelhet är en risk.
8. Vilket stöd finns om något går fel?
I och med att verksamheten är olaglig finns ingen tillsyn. Om något går fel står du i princip ensam.
Fråga:
Har du kontakt med legitimerade vårdgivare för uppföljning?
Vilka resurser kan du hjälpa mig att nå efteråt?
Hur tar du ansvar om du gör en felbedömning?
Brist på plan för detta är en tydlig varningssignal.
9. Hur förhåller de sig till lagen och risker?
En ansvarstagande behandlare bagatelliserar inte riskerna, varken för dig eller för sig själv.
Fråga:
Hur ser du på den juridiska situationen?
Vad gör du för att minska risken att jag hamnar i en utsatt position?
Om personen avfärdar riskerna eller pratar om att “systemet ändå är fel”, är det klokt att gå därifrån.
Avslutningsvis
Den underjordiska psykedeliska praktiken i Sverige växer, men är oreglerad, osäker och juridiskt riskabel. DN:s granskning visar att det finns behandlare med goda intentioner, men också brist på transparens, gränser och ansvar. Om du ändå väljer att gå den vägen behöver du ställa tydliga frågor om kompetens, etik, säkerhet och ansvar. En trygg behandlare välkomnar dina frågor. En otrygg behandlare gör det inte.
Samtidigt är det viktigt att du inte står ensam i processen. Även om det inte finns lagliga möjligheter till psykedelisk behandling i Sverige finns det legitimerade psykologer och psykoterapeuter som arbetar med integration och skademinimering. Det kan ge ett tryggare ramverk, oavsett om du redan har haft en psykedelisk upplevelse eller funderar på att ta ett steg du känner dig osäker inför. Att ha någon att prata med, som förstår både psykologi och de komplexa reaktioner som kan väckas, kan göra stor skillnad för hur du landar och tar hand om dig själv.
Jag arbetar själv med detta i min kliniska verksamhet. Om du vill ha stöd i att förstå, integrera eller navigera psykedeliska upplevelser går det bra att höra av dig. Det viktigaste är att du får hjälp på ett sätt som känns tryggt, lagligt och professionellt.
Filip Bromberg
Leg. psykolog
Psykedelika och antidepressiva - vad vet vi egentligen?
Vad händer när psykedelika och antidepressiva möts? Forskningen nyanserar bilden: effekten kan bli mildare, men inte mindre meningsfull.
Om du tar antidepressiva och samtidigt känner en nyfikenhet på psykedelika är du långt ifrån ensam. Många människor befinner sig just nu i samma läge. De har hört talas om psykedelika som ett möjligt verktyg för läkande eller självutforskning, men känner sig osäkra på hur det påverkas av den medicin de tar.
Kan man kombinera dem? Är det farligt? Och om man gör det, påverkar det upplevelsen? Frågorna är viktiga, och tyvärr finns det inga helt enkla svar. Forskningen börjar dock faktiskt ge oss en tydligare bild.
Vad antidepressiva gör i hjärnan
De flesta moderna antidepressiva (så kallade SSRI-preparat, som sertralin, fluoxetin eller escitalopram) ökar tillgången på signalsubstansen serotonin. Det kan stabilisera stämningsläget och dämpa ångest över tid.
Men långvarig användning verkar också minska känsligheten i vissa serotoninreceptorer, bland annat 5-HT2A, som är samma receptorer som psilocybin och andra klassiska psykedelika aktiverar.
Det betyder att en person som står på SSRI ofta får en mildare psykedelisk upplevelse eftersom receptorerna helt enkelt inte svarar lika starkt.
Vad forskningen säger
Tidigare har man trott att SSRI och psykedelika "tar ut" varandra, men nyare studier visar en mer nyanserad bild.
I en studie från 2022, där deltagare tog psilocybin samtidigt som de stod på escitalopram (Cipralex), såg man fortsatt positiva effekter på depression, även om upplevelserna var något mindre intensiva.
En annan studie från 2024 i Journal of Psychopharmacology visade liknande resultat: inga ökade risker och fortsatt förbättring i symtom.
Det verkar alltså som att kombinationen inte är farlig, men att upplevelsen förändras.
När det kan bli riskabelt
Det finns vissa läkemedel som inte bör kombineras med psykedelika. Framför allt gäller det MAO-hämmare (till exempel moclobemid), som påverkar nedbrytningen av serotonin. Om man kombinerar dem med psykedelika kan serotoninnivåerna bli farligt höga, ett tillstånd som kallas serotoninsyndrom.
Det kan orsaka förvirring, feber, snabb puls och i värsta fall livshotande komplikationer.
Att sluta med antidepressiva på egen hand inför en psykedelisk upplevelse kan också vara riskabelt, både på grund av utsättningssymtom och risken för återinsjuknande i depression. Om du funderar på att göra en förändring i medicineringen, gör det alltid i samråd med vården.
Erfarenheter från verkligheten
Många som tagit psykedelika medan de fortfarande stått på antidepressiva beskriver upplevelsen som mildare eller mer dämpad. För vissa kan det bli frustrerande, medan andra tvärtom upplever det som skönt att slippa bli överväldigade, och att det mildare tillståndet faktiskt gör det lättare att integrera insikter efteråt.
Min egen erfarenhet från arbetet med Nysnös program är att personer som står på SSRI ofta, men inte alltid, får en något svagare effekt av psilocybin. Deltagare brukar vanligtvis rekommenderas att inte sätta ut sin medicin innan retreat.
Det påminner om något viktigt: styrkan i en upplevelse avgör inte alltid hur läkande den blir. Ofta är det snarare intentionen, tryggheten och stödet, före, under och efter, som gör skillnaden.
Ett nytt landskap växer fram
Vi befinner oss mitt i ett skifte där psykedelisk forskning och klassisk psykiatri långsamt börjar mötas. Flera studier undersöker nu hur man kan kombinera dessa verktyg på ett tryggt sätt och kanske skräddarsy behandlingar utifrån hjärnans receptorkänslighet, dos och timing.
Men tills vi vet mer gäller samma princip som alltid:
Gå varsamt fram, sök stöd av någon som har erfarenhet, och fatta inga medicinska beslut på egen hand.
Vill du förbereda dig på ett tryggt sätt?
Om du funderar på att använda psykedelika, oavsett om du tar antidepressiva eller inte, kan det vara hjälpsamt att läsa på och planera i lugn och ro.
Jag har tagit fram ett dokument med råd och resurser för dig som vill förbereda dig på ett säkert och medvetet sätt.
Hör gärna av dig om du vill få det skickat till dig, eller om du vill prata om hur du kan närma dig upplevelsen på ett sätt som känns tryggt för just dig.
Filip Bromberg
Leg. psykolog